I dåtiden kunde stormar
rasera omkull
hela världar.

Befolkningarna försvann
i de ursinniga virvlarnas
gap och själar hördes
flämta: -AMEN!

Arker kapsejsade och
ingen skulle få
veta fortsättningen.

Men vi dök upp
i nya världar
med nya ögon.

Kan vi minnas något
av då det stormade
som värst, när det

drar igenom lammullskoftorna?