Varannan helg var det besök hos pappa.
Iallafall några gånger skulle jag gå dit, det hade han ju rätt till,
han som kallade sig för min pappa, han jag pratar om som pappa.

Pappa, min pappa som aldrig syntes till när jag behövde honom som mest.

Varannan helg skulle jag tillbringa i hans lägenhet.
Jag älskade det dom där första gångerna.
Det var bara han & jag och nån hyrd film och vinden från hans takfläkt.

Pappa, min pappa som alltid svek.

Jag var där varannan helg tills jag inte vågade vara kvar.
Tills lögnerna blev fler och fler.
När den jag älskade förändrades.

Pappa, min pappa som sjukdomen gjorde till ett monster.