oförmögna


och ovilliga


till


vad andra kallar


ett vanligt liv:



av trauman


för inte är det av sjuk lättja?


hospitaliserar de sig själva


i "spännande" utanförskap


ett annat 15 minuters kändiskap


förhoppningsvis för ännu längre


och för ännu större spot- och limelights


än De Duktiga får i första taget;




så avnjuts kaos

och flum.mediavärlden gråter:

"det är så synd om små människobarn,

och samtidigt så fint för lösnummerförsäjningen

och tittarsiffrorna",




barnen - stora eller små - njuter av

att nu äntligen få

den anknytning till föräldrar

och dåtidens omgivning

som aldrig gavs.....





det är skönt att få vara verkligen annorlunda,


det är skönt med kaos som aldrig tar slut.....







/men, innerst inne gråter ett pulserande hjärta


den friska frukten som riskerar ruttna,


och SANNINGEN är ju den


att alla blommor KAN prunka,


vid sin rätta växtplats/.