du kan inte göra något åt att du reagerar innifrån
på det du ser framför dig, det som serveras och
dras bort igen, det som en gång var den enda längtan du kunde återskapa från den stunden
som hädanefter går under kodnamnet: hämnden

en liten vistelse i helvetet och tillbaks, samlandet av
dina händers kyla gör mig immun mot dina tomma svar
sambandet mellan skadat knä och skadat psyke, dom stunder
jag krypandes slet för att ta dig ner, i mitt mörker
du behöver det för att kunna andas,

så har det i alla fall alltid varit för mig