Sitter och tittar
ut över Livet.
Kanske, jag hittar
alldeles rätt svar -
på frågor jag har -
och får det skrivet.

Funnit en glad ton
och rytmer rara.
Och sten i skon
är, nu, borttagen;
tar mig i kragen, -
nöjd med mitt Vara.

Jag andas in luft -
Blodet syresätts.
När allting är tufft,
kan jag ändå gå
tillbaks till det Blå -
utan någon hets.

Rykande färska
känslor förbrinner -
Söndra och härska,-
lär ha varit Fáns
Signum hela da´n, -
- men Herren vinner!

Framtiden breder
ut sina ängar.
Himlen ser neder,-
dess blick, säkert, når
in till minsta vrår,
- väntande sängar.

Det är mycket som,
faktiskt, ej stämmer!
Man kan undra om
Systemen styrs av
ren & skär Dårskap-
- med grund av Jämmer!

Döden,- som gammalt,
glömt fotografi-
från tid då vi svalt;
vi hade väl flax-
å fånga en brax,-
- som ej fick förbli!

Nu, är det LIV, dock,
jag vill satsa på!
Känner dess puls och
vill vara nära
alla de kära,
som jag älskat så!