Fortsättning:


Fadern hade emellertid åter drivits av nomadlust och emigrerade nu med alla de sina till Illinois, där han slog sig ner vid Sangamon, en biflod till Ohio. År 1828 fick Abraham för första gången se en liten skymt af den yttre världen: Han fick nämligen i uppdrag att föra en lastbåt på Ohiofloden till New Orleans. Här såg han, huru negrer misshandlades och piskades, han såg hur stora ( drifter) hopkedjade negrer föras till marknaden, och han fattades redan då af motvilja för "systemet". Allt från denna stund blef han en antislavman, ehuru mycket hänsynsfull gent emot slafägarne och deras anspråk.

Helt nära Thomas Lincolns enkla koja låg "staden" New Salem, en stad, bestående af ett tiotal liknande kojor, utan någon som helst slags salubod, kyrka, eller skola och där lefnadssättet var högst problematiskt.

En person upprättade här en "diversehandel", som den skrif- och läskunnige Lincoln skulle förestå. Här kom han alltså i beröring med en större krets af människor. Han var road af samspråk och sammankomster, där hans naturliga sinne för "amerikansk humor" fick stark näring. Hans böjelse för politiska debatter och hans förmåga att tala och berätta historier gjorde honom synnerligen populär. Här som i nästan allt annat spårar man huru intrycken från ungdomen grundlade hela hans karaktär.

När man känner sig böjd att le åt den politiserande ynglingen i nybyggarskaran, måste man ihågkomma, att det amerikanska folket äger en medfödd böjelse för politik och lagkunskap; detta nyskapande, i bildning stadda folk behöfva endast räkna upp namnen å Clay, Calhoun, Webster, Douglas, Jeff, Davies, Lincoln och otaliga andra- alla voro de "advokater", ett i Förenta Staterna ofta högeligen inbringande yrke. Att "politisera" låg en hvar amerikansk medborgare så att säga i blodet.



Fotfolksnot: Sidan 223 ´bärs upp av sidöverskriften. Lincoln i kriget mot "svarta falken"... Fredsdufvor bär förändringsbudskap...