De hade kastat ut
mig
från kvinnohemmet
Hvilan, närmare midnatt.
Snuten for iväg, fast
jag hota "slå in
fönster,
inatt!"

Jag råka ha stålar
kvar i byxfickan
och ett kaffefläckat
kuponghäfte för SL.
Tänkte: -"Jag vill inte
knalla runt på Söder, sen,
å begynna uteliggarliv!
Skall jag besöka huset
där jag bodde och
göra livet surt
för exgrannarna?"

Men jag beslöt mig för å
ta mig till S:t Görans.

Handla en ask John Silver med filter
för sista pengarna 38.50 av en
invandrare som just skulle stänga
sin Tobiks. Tände en cig på en
av 2 stora marschaller på trottoaren,
sedan ett vandrande sällskap nekat mig eld.
Brände mig först då jag tog i bleckkanten
och fick böja mig ned så ödmjukt och
höll på å sveda nästippen mot
den talgosande flamman.
Råa utlänningsskratt inifrån porten.

Konstig känsla då jag såg
ett KPMLR-möte genom
källarfönstret på min promenad
till Odenplan.

Krångligt böka in sig
på S:t Görans. Tystnaden i sömnen
var dock synlig. Röd
åder, drömmarnas
infekterade pulpa.

Man kommer hela tiden -
till Någonstans.
Dit man ej är välkommen och
således
inte lär "bli gammal"!

Hans ögon, som halvtända billampor
i bensingasen;- Utebliven sandstorm!