Det svepande lövverket vilar sin svala skugga
mot björkens stam, täckt i svarta rader
som ärr efter ord som varar.

Sjung, du gamla björk!
Sjung, vad du vet om livet!
Sjung, så det stormar i stillnande hav!
Sjung, så det ryser i skogarnas kronor!
Sjung, så det skälver i bergstoppar tunga!

Sjung, så hon hör att jag väntar
och att längtan övergår i saknad.