Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Väg utan slut.


Giv mig en Framtid!


Glada, lyfte vi från
Grunden. Lite visste vi
då hur lång bit det
var kvar - att gå.
Nu, står vi här och ser
tillbaka på vår Vardags
Äventyr fram till nu.

Det har gått evigheter
så många, som blåbären
i alla himlens skogar.
Ibland var vi i Skärgården
i någon gammal SF-Movie.
Eller på loftgångar på hus
i franska städer.

Nu, studeras den
mystiska rymden, som
finns omkring, nära
och fjärran. Satelliter
ser dig, vart du går,
vad du gör, allt du ser.
Och, hör dig med.

Framtiden ändrar allt,
befriar oss från
Gårdagens bojor och
kvarnstenar om våra
halsar. Jag känner den
kommer, - som en älskare
med varma andetag.







Fri vers av Marianne Räf
Läst 243 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-08-19 08:27



Bookmark and Share


  mysing
Kan bara hålla med Dan...
Fantastiskt bra!!
2013-08-19

    Dan Myrbeck
En av dina bästa!
Välkommen åter efter
sommaruppehållet!
2013-08-19
  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf