Oomkullrunkelig, går jag
mot framtiden från var gårdag,
med raska å bestämda steg.
Kliver fram på min Levnads väg.
Finner i stunden välbehag,
är en vaksam å slug strateg.

Jag målar blå Fantasier
bakom bruna draperier -
med penna i kollegieblock.
Levande drömmar, jag minns, och
upplevda Hierarkier,-
som försatt mitt Ego - i Chock!

En man på Hospitalet sa
att jag sög kraft, - det var ej bra!
Han är, nu, död, sen många år.
Jag får , väl, be till Fader Vår -
att karln -åter- Livet kan ta
i besittning - om dylikt går!

Runt mig, vyer av evighet.
Livet är det bästa jag vet!
Det är bara å ta för sig.
Här finns endast -Ja, - inga -Nej!
Skall forska i dess Hemlighet,-
- kanhända vill nån va´ med mig!