Mina händer är ömma
som kalla och förlamade
jag är slut och fylld av ingentingen

som har jag kämpat mot världens odjur
kramat andan ur midgårdsormen
och slagit blå och blivit blå med jättar

så är det ju inte såklart
jag har bara sett och insett
som så många gånger förrut
hur långt jag är från strid och blod
men det tar andan ur mig
tar andan ur mig
att tänka ens
Jag har ingen kondition att tala om alls