Grusets blå månar --
Himlens blå skugga.

Försiktigt bände sig svalungarna ur
äggets kosmos, tidens kors.

Han var mjuk som deg i
drömmens starka hölje.

Nallarna gick ett tvivelaktigt
öde till mötes.

Hon duschade bort sandkornen
från skötets rödbruna veck.

Han log med tandrad som Tulotabletter,
när han lirade på sitt dragspel.

Hon växte ur ungdomens
bomullsklänningar, det året.

En grå vind skrapade mot heden.
Skulle allt -plötsligt- ta slut?