I DN, onsdagen den 16/10, kunde man läsa en artikel som inger hopp och tillförsikt, samt fyller en med glädje, "Världen vinner mot armodet", av Nicholas D. Kristof; amerikansk författare och journalist. Vi lever i dag i det kanske mest omvävande av skeden. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen inom ett flertal områden, kan inte sägas vara annat än expotentiell; det samma kan nog sägas om kampen mot fattigdomen.

Enligt Världsbanken lever i dag en människa av fem i utvecklingsländerna i extrem fattigdom, mot en av två 1980. Nya mediciner och massvaccineringar, mer och näringsrikare föda, bättre sanitära förhållanden m.m., har halverat antalet barn som avlider före fem års ålder; från mer än 12 miljoner år 1990, till 6 miljoner i dag. När fler barn överlever, väljer föräldrarna att ha färre än tidigare; mer tid, omvårdnad och resurser kan då ges till varje barn.

Självklart går detta hand i hand med ökad utbildning och handel; det ena ger det andra i en positiv cirkelgång. Som något av en kontrast till detta, klargör Kristof att det är hög tid också för USA att hjälpa sina tiotals miljoner fattiga till ett bättre liv.

Kristof betonar att en av de viktigaste orsakerna till dessa framsteg är den ekonomiska tillväxten i Kina och Indien. Den mycket stora ökningen i levnadsstandard i framförallt Kina, och välståndets spridning till stora delar av befolkningen har lyft hundratals miljoner ur fattigdom.

Rajiv Shah, chefen för USA:s biståndsorgan, USAID, tror att den extrema fattigdomen är borta kring 2030. Kristof avslutar sin artikel med: "Den extrema fattigdomen, med sjukdomar som en ytterligare plåga, har karakteriserat tillvaron för den flesta under mänsklighetens historia men kan nu äntligen vara på väga att försvinna.". Det må så vara att vi inte lever i den bästa av världar, men alldeles säkert den mest löftesrika av omvälvningar.