Professor Bergström plockar upp en dammig historiebok, börjar predika om att nej, det Stalin gjorde var inte alls bra, och spänner sedan ut sina klarblå falkögon över klassen för att se hur många i hans lydiga lilla fårskock som lyssnar.
Jag ser ut över klassrummet. Liknelsen med fårskocken funkar tyvärr inte så bra.
Alléskolan är typisk svensk miljonprogramsskola på steroider. Väggarna är ännu vitare, klasserna ännu större, oväsendet ännu högre, skitsnacket ännu råare. Skillnaden mellan pluggisarna och nötterna är så stor att en skulle kunna bli statsminister för att kort därefter prompt bli terrorbombad av en av de mindre begåvade.

Jag sitter vid ett bord i mitten av rummet med blicken mot fönstren. Aldrig mot dörren, för där sitter klockan, och om man ser klockan går tiden på sin höjd hälften så fort som om man inte gör det. Det är en accepterad teori, lika glasklar som gravitationen. Det enda stället där klockan går långsammare än i klassrummet är vid tågstationen.
Professor Bergström har kommit till de första frågorna. Bredvid mig ser jag hur Kalle vant sänker blicken och börjar klottra något i sin kalender. Professor Bergströms blick mörknar och letar sig vidare till ett annat offer.
Kalle är en sån där typ som skulle kunna utbrista ”det hände inte!” när vi pratar om förintelsen, bara för att jävlas. Jag längtar tills vi kommer dit. Nu pratar vi om Stalin, och då är det inte så långt kvar. Det är jag en av få som har lärt mig.
Allra bäst trivs dock Kalle när han inte behöver säga någonting alls.
I andra ändan av klassrummet hittar vi stirrbordet. Det kallas så eftersom de är de enda som aldrig tittar bort eller låtsas göra något annat när professor Bergström fäster sin har-ni-läst-det-här?-blick på dem.
”Stalin kom till makten år 1924 efter Lenins död” svarar Johan sakligt.
Johan är en sån där typ som skulle svara ”köttbullar och makaroner” om du frågade efter hans favoriträtt. Men rysk historia, det kan han. För att inte nämna europeisk historia i allmänhet, amerikansk historia, geografi, biologi och fysik. Han visste vad Machu Picchu var och var det låg innan resten av klassen ens hade lärt sig uttala namnet. Det hade han läst i Kalle Anka & co, sa han.

När frågorna är avverkade fortsätter Professor Bergström med sin utläggning. Innan och efter Lenins död utkämpades en hård maktkamp mellan Stalin och Trotskij, bla bla bla. Han måste älska att höra sin egen röst, den gubben. Hans lektion är som en timslång monolog. Jag minns fortfarande den där gången när han var ny på skolan och fjortis-Malin ville vara trevlig och fråga vad han gjort innan han blev lärare. Det var en av de väldigt få gånger vi fick honom att hålla tyst på lektionstid. Tror jag, det. En man med ett sånt drag i käften måste ha misslyckats ganska ordentligt för att hamna på en grundskola ute i betongen. Han skulle kunna bli politiker, programledare eller nyhetsankare. Grundskolelärare måste vara nära botten på den skalan.

Professor Bergström frågar vad den ideologi som Stalin utövade hette. Oväntat många händer åker i luften. ”Kommunism!” hörs från något håll, och det känns att temperaturen i klassrummet stiger ett par grader. Det smäller inte riktigt lika högt som ”nazism”, men ändå; att nämna något av dessa ord i ett klassrum fullt av pseudointellektuella tonåringar, hobbydemonstranter och arbetarsöner är som att sticka in en polkagris i en bikupa. Ärligt talat: alla som vill sänka rösträttsåldern till 16 är idioter. Vi skulle ha en Stalin – Trotskij-situation i varje kommun, och hur det skulle se ut högre upp kan jag inte ens föreställa mig. I vår ålder är politik bara intressant när folk blir förtryckta, störtade eller mördade, helst i stor skala. Kommunisten Stalin, nazisten Hitler och fascisten Mussolini är intressanta, demokraten Winston Churchill blir inte intressant förrän han börjar bomba skiten ur tyskarna.
Professor Bergström lyser upp, berömmer klassen för sitt engagemang och ställer som följdfråga vad vi vet om kommunismen. Många händer i luften igen. Vitblonda och fejksolbrända lilla Emma får ordet.
”Ehm, ja, det är en politisk ideologi. Den är väl… högerextrem, har jag för mig.”
Tystnad.

Helvetet bryter ut när professor Bergström börjat rabbla om Stalins deportationer och någon anmärker att fan eller, det är bara borgarsvin och idioter som köper att de hade ihjäl miljontals människor. Ljudnivån stiger snabbt, och inom kort har regelrätt kaos brutit ut. Till och med Emma är med i rabaldret, för skrika, det kan hon, bättre än de flesta till och med. Jag ger upp, vänder mig resignerat om och kollar på klockan.
Det har gått ca 20 minuter.