Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Text om psykvården. Detta är en gammal text jag skrivit, men aldrig visat. Originaltexten är dock på engelska och finns här: http://instagram.com/p/Rvk_fIx3YK/


Ingen hjälp. Alls.

Om jag ber om hjälp, så får jag den aldrig
Om jag viskar om hjälp, så får jag den aldrig
Om jag skriker på hjälp, så får jag bara en hand på min axel:
"Att skrika är ouppfostrat"
Så vad jag än gör, så får jag ingen hjälp.

Och när man sen vill dö så anklagas man bara
för att inte ha tagit emot hjälpen man aldrig fick.


Fri vers av Tricia Johansson
Läst 259 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-11-23 22:50



Bookmark and Share

  filharmoniker
Ett maktspel är vad de sysslar med! De instanser som kallas Hjälp är märkligt sällan hjälpsamma. Hade vården varit som en förstående vän skulle den kanske förtjäna sin status. Haken är att den då inte hade kunnat dominera de som inte orkar kämpa emot, vilket strider emot domesticeringen av människan. Mycket jäkelskap sker under välviljans täckmantel — så länge de hittar den minsta avvikelse i en tar de sig friheten att gjuta om en. Så sent som 2013 e.kr.
Sorry för lång kommentar, går igång när jag ser exempel på psykiatrins missförhållanden. Lev väl! /en anonym kamrat
2013-11-25

    ej medlem längre
oroande, och starkt berörande text. Alltför vanligt förekommande... Får mig att tänka på att det är bra att ha ögonen öppnade, att det finns flera hjälpinstanser. Att alltid försöka söka vidare. Det är tufft, men ju fler möjligheter till hjälp, desto större chans till att få hjälp..
2013-11-24

  peter markurth
så är det nog

2013-11-23
  > Nästa text
< Föregående

Tricia Johansson
Tricia Johansson