Jag tror jag aldrig växer större
Än jag idag. Men inget bråk.
Jag öppnar himlen, stänger dörren,
Och tänker på ett hemligt språk.

Det blir en rynka djupt i pannan:
Var är de andra som förstår?
Är bara jag, och ingen annan?
De kan nog gömmas utan spår.

Det finns en möjlighet att träffas,
Att sjunga högt, att gå på stan.
Och känslor kommer överlämnas,
Så säger man.