hur kommer det sig

att våra problem speglar varandra

och verkar så bundna vid oss

hans vid mig och mitt vid honom

som att vi slåss med oss själva

med hjälp av varandra

samtidigt som att något sitter ingrott

oss emellan

men som ändå känns så

slumpfritt och meningsfullt

ett fridfullt, tryggt mönster

som att det alltid var menat