Höst, höst, eviga höst
Höst, höst, eviga höst

Månaderna smälter samman
Till en enda evig höst
Knappt är oktober till ända
Innan advent står för porten

En evig höst
Där man famlar fram
Utan mål
September känns som ett annat liv
Tiden finns inte mer
När man äter sin frukost när solen går ner
När man lägger sig är det få timmar till gryningen
Tankarna är förgiftade
Av en hemsk film man sett
Som stannar kvar likt ett hånfullt ärr
Tankar på omöjlig kärlek
Och det rasande förnekandet av att någon
Skulle vilja ha en
En gråtande katt
Släktingar som gråter
Tårar man inte ser
Men tanken på dem
"Vi bara gråter och gråter"
Sliter en i bitar inombords
Frågor om varandets natur
Frågor som driver en till vansinne
Sammanbrott

Höst, evig höst

Ilskna människor
Överallt
De vill tvinga ner sin värdsbild
I vår strupe

Tyst
Tyst!
TYST!

Minnen om det som varit
Hopplöshet inför det som skall komma

Kärlek är destruktiv

Kom vinter
Döda året och täck hösten
Med den vitaste snö
Kom julstämning
Låt oss få frid
Sluta skrik vad ni tycker
Ge oss lite ro

Höst höst, evig höst!