Själen i mig känns nött.
Jag är ganska så trött.
Dock, skrivs denna visa,-
för dem som vill läsa.

Den försöker fånga
vaksamhet hos många.
Då, den börjar domna,
vill de -kanske- somna!

Får väl rycka upp mig,-
så den ej skiter sig!
Det gör den väl ändå,
fast den önskar er nå!

Temat är, ju, dimmigt.
Nästan, lite virrigt,-
söker jag en röd tråd,
- men finner ingen Nåd!

Dikten smäktar i Trance.
Skall den väl få en Chans-
- att rymma minsta vett?
Jag sätter på den - sprätt!

I slutversens Drama
hörs den, galet, jama!
Utan pardon, - på Fall,-
- med Intet är den All!