Du bar en hartass med dig
För att finna lyckan
Men ingen såg dig skratta
Knappt ett leende syntes
På dina hårt slutna läppar
Där du gick med hartassen
Hårt tryckt mot bröstet

För din tur var inte kommen
Lyckan satt inte i tassen
Och ditt hjärta var lika kallt
Som dina läppar var slutna

Den lyckligaste dagen i ditt liv
Var då du begravdes ensam
Jag hopas du är lycklig nu
I dödsriket utan din hartass