Mina frågor sitter som försiktiga fåglar
i min öppna hand: ”Flyg vart ni vill”. 

Somliga kommer tillbaka i färggrann fjäderskrud.
Andra har jag inte återsett. Några få 

talar ett nytt, okänt språk vid återvändandet.
Det är speciellt dessa jag lyssnar till 

med häpnad över de märkliga ljuden. Scintillae.
Jag härmar dem, låter ljuden rulla varsamt 

i min mun. Jag känner igen smaken
men kan inte placera den. De smakar 

inte rov: utan någonting annat. Något
utan ord. Men en gudomlig sång är det 

som besvarar frågor jag aldrig ställt
med nykläckta frågor på snabba vingar. Scintillae.