Svarta tankar i mitt stilla sinne
Bilder jag vill glömma
Men som ärr förblir

Jag drömde en dröm
Eller var det ett minne?
I min dröm hörde jag musik
Ett skrämmande stycke
Men jag kan inte minnas tonerna
Den ledde mig till en plats
Dit jag inte ville gå
Jag hörde han kalla från djupet
Dunklets drake
Jag hörde en röst
Som viskade om dödens dörr
Jag vill tro
Men ett tvivel gnager vid mitt sinnes rot
Jag kände doften av gräs
Och jag kände doften av regn
De små stryker i skogen


Jag drömde en dröm
Eller var det ett minne?
Världens bälte slingrar sig i havet
Onda saker har jag gjort
Från den gömda världen kommer ett rop
Vad ska jag göra för att göra fel rätt?
Jag såg berg rämna
Och isar spricka
Landet brinner
Av den Svartes eld
Det kommer aldrig ta slut
För vi önskar alltid mer
Likt vargen i skogen
Alla prövningar
Alla strider
Alla drömmar
Nu kommer slutet


Jag drömde en dröm
Eller var det ett minne?
Hatet ska svälja månen
Och förräderiet ska äta månen
Och människor ska slåss om det lilla som finns kvar
Bröder ska slåss med varann
Folken ska häva sina band till varandra
Vargarnas tid ska råda
En yxtid
En svärdstid
En vindtid
Kusterna svämmar över
Och alla framsteg och all utveckling
Blir intet värt
Tusen miljarder munnar
Äter upp allt
Och till sist varandra
Människosläktet förlorar sitt hopp
Utan hopp förlorar de sin mening
Och använder hopplösheten
Och meningslösheten
Som ursäkt för att göra som de vill
Vargen löper
Ormen stiger ur havet
Människornas släkte försvinner från jorden


Jag drömde en dröm
Eller var det ett minne?
En mörk figur trädde
Ur en port av ljus
I ett berg fanns en lampa
Fyra svärd i fyra hål i en kyrka
En tre benad häst rider över slätten
Dödsmodern sjunger
Över havet kommer jättar
Jag fann mig själv
På en gata
Många gånger till samma gata
Har ödet burit mig dit
För att rätt göra mitt pinsamma misstag?
Hur går det med makter?
Hur går det med den bleka skaran?
De små männen stöna
I salar av jord
Dödsfrun kallar oss
De dräptas fader kallar oss
Som du levt skall du dö
Som du dött skall du leva
I strid
På sjön blå
I hemmets vrå
I söder svärdet himmelen lyser upp
Starkt lyser det av stridsgudarnas sol


Jag drömde en dröm
Eller var det ett minne?
Om en tid när vi lekte ihop
En annan tid innan det svarta tog mitt hjärta
Och de trenne flickor som skrämdes
Av förgörarduvans son
En tid när världen var enkel
Innan vuxendomens inferno kom
Vem fäller en tår för den som ensam sitter?
Vem tänder ett ljus över en oälskad mans grav?
Vem ber till en Gud som är glömd?
Vem tänker på en åldring utan barn?
Vem minns den ensame fyrvaktaren
Och gråter vid ett älskat husdjurs grav?
För vissa skall man gråta öppet
Men långt många mer förtjänar
Bättre hjälp
För förtjänar vissa gråt
Och andra inte?
Förlåt dem
Ty de vet icke vad de gör
Att vara ond är att välja att skada
Fast det ligger i ens makt att låta bli


Jag drömde en dröm
Eller var det ett minne?
Jag stod vid havet och såg
Segerflickan stå med skålen
Höjd över makens anlete
Jag såg en skepnad bunden över klippan
Köttets fader utsträckt i tukt
Över honom hände ormen
I vrede kokade havet
Och sönerna fadern släppte fri
Jag följde honom upp på skeppet
Med sotsvarta segel det far
Över jordens yttersta rand
Där vansinnet bor
For undergångsskeppet fram
Lastat med slukarnas skara
Alla världar står i brand
Nu blåser den skinande världen i hornet
Till den sista striden
Långt bort hör jag hennes sång
En är lycklig
En är kär
En gråter
En kan jag inte längre se
Den sotröde gal
I de dödas salar
Nu skall hon dansa


Jag drömde en dröm som inte var en dröm
Jag mindes ett minne som inte var något minne
Om ett bergspass
Och en gammalt slott
En dörr på andra sidan
Ett fält av vatten
De gröna fälten blir bruna
Skogarna finns ej längre kvar
Fisken simmar ej i havet
Endast tystnad är kvar
Skölden spricker
Jorden bränns till aska
Asken skakar
Innan den Svartes släkting slukar den
Svarta tankar plågar mig
Tankar jag inte kan få ut
Saker jag vill glömma
Det finns ingen mening med att göra något
Den kommer ändå att dö snart
Nej
Att ge upp är att dö
Att inte fortsätta hitta ett nytt sätt är att dö
Viljan till seger
Varför ska jag ge upp att rädda någon?
Ormen piskar vågen
Örnen skriar
Vilt dansar havsfruns döttrar
Skyarna ska öppnas
Och jorden rämnar
I min dröm hörde jag musik
Ett skrämmande stycke
En melodi jag inte kan minnas
Ett som fick mitt hjärta att stanna
Guden träder fram för att möta ulven
Väldiga är slukarnas mäktiga prinsar
Ån Vans monster ylar
I vidundrets käft slutar
Den norra himlens stjärna
Stjärnorna slocknar och faller
Den skinande världens ljus är släkt
Vandraren rider ut för att möta ulven
Världens gördel reser sig i vrede
Då träder människornas väktare fram
Stor blir sorgen
När den åldrige fadern störtar
Jorden skakar och haven kokar
Skyarna är i uppror när gudarnas åska
Mot vargens broder kämpar
Den sista stormen rasar
Hjälplös känner jag mig
Hjälplös mot världens vindar
Liten i en värld som är så stor
Men ändå liten i universum
Ibland känner man sig så hjälplös
Om man kunde vrida på världens hjul
Så faller människornas fader
Ormens bror härskar
Den mäktige som ger liv
Mot den av sot Svarte kämpar
Men för slukarens eld
Faller fredens och kärlekens vän
I vrede slår människornas vän
Mot världsormen
Ormen faller men sårad
Är jordens son
Människofolkens vän stupar
Åskan tystnar
Fri rusar vargen

Åskan tystnar...
Åskan tystnar...
Åskan tystnar...

Men då träder hämnaren fram
Mot vargen vill han slåss
Slukarens käft bänder han isär
Dödsmodern sjunger
Bittra äpplen gravväktaren ger sina gäster
Elden stiger
Hettan är enorm
Så sjunker världen till det väldiga gapet
Innan sand eller vind fanns


Jag drömde en dröm
Eller var det ett minne?
Om en strand
Om en röd måne
Om ett svart hav
Ur havet steg han och la sig på stranden för att sova
Morgonen kom och vid hans sida
Låg ett käkben
Högt upp på gudabilderna klättrade han
Och på dess topp placerade han käkbenet
Vi bumlingarnas fot satt han att vänta
Vad ska det bli av mig?
När mitt barn födds
Hur skall jag fostra det?
Skall jag säga att världen är grym?
Skall jag säga att världen är vacker?
Hur skall jag fostra det?
Vad ska jag säga till det?