Visst är det så att vi har puls överallt omkring oss? Vi söker rytm i det vi gör, i den vi älskar och i djupaste sömnen. Även i skogen, där allt kan te sig stilla, finns en förutbestämd puls, en rytmik, ett schema för varje liv, löv och leverne. Årstidernas kommande och gående, tar i varandra. Djuren lever och dör, ger liv till nytt liv. I det multnande gryr en ny dag. Morgondaggen torkar upp, sugs upp i atmosfär och sänder oss budskap från ovan när kvällen faller.

Människan tror att hon är självständig, att hon är sin egen klocka, går sina egna vägar för egen maskin. Hon till och med bygger maskiner för att hålla koll på tiden, men försöker ändå fly den genom föryngringsmetoder och mindfulness.
Vi är nakna barn i vuxnas klädesplagg, fartblinda och vilsna när vi tappat pulsen och fallit ur rytmen. Två älskade hjärtan, delar livets vackraste och högsta rytm. Älskande och i vardagens mönster. Pulsen ger liv, och tar liv, och däri ett nytt liv börjar.