Jag minns fortfarande allt för väl
Hur ont det gör att vakna natt efter natt
Med ögon hopklistrade av tårar

Och jag minns fortfarande allt för väl
Den gången jag kom till psykologen och sa
Jag gick över vägen utan att se mig för idag
Hennes reaktion och orden hon sa

Jag är inte riktigt säker på min tolkning
(Och vågade aldrig fråga efteråt)
Men jag tror psykologen hade nära till gråten

Kommer aldrig glömma det löfte jag gav henne
Att inte göra om det samt komma på måndag igen
Bara för att slippa psykakuten

Jag höll mitt löfte och fortsättningen gick bra
Nu är våran kontakt sedan länge avslutad
Men jag vet att hon blir glad de gånger
Jag kommer förbi och talar om hur jag har det

Den dagen vi möttes för sista gången vi två
(Jag som klient och hon som psykolog)
Började hon gråta men av glädje istället
För de orden jag skrivit som tack till henne