Djupt inne i min själ
finns det en vit duva,
som vill dig bara väl.
Lugnt, synes den ruva
över verklighet, stel.

Som en gyllene ros
var vårt enda möte.
Du, likt en ung matros
gav eld i mitt sköte.
Sen, försvann du din kos.

Jag undrar var nånstans
du, nu, i Världen finns,-
om du vår kärleksdans,
liksom jag, ännu minns...
Bortom all vett och sans.

Sol har belyst min väg.
Dagar kommit och gått.
Tiden varit, rätt, seg--
Skördat liv har jag fått.
Har tagit många steg.

Traskat i Tillvaron
i motvind, regn och blåst.
Se dig, - min Ambition!
Om den ej var så låst,
nu, - min Situation!