Rastgården var full, men det var inte magister Lorentzon. Han stod som vanligt och höll hov med en församling av nyfikna åhörare. Han var för ovanlighetens skull klädd som en person som rymt från en fest med människor klädda som om de levde på sjuttonhundratalet, eller var med i en film som handlade om kungen och hans närmaste rådgivare. Han var en överraskningarnas man och då inte bara ifråga om klädsel. Han ägnade rasterna åt att underhålla hågade elever med att berätta sagor från sina tidigare liv. Han hade varit hos en synsk person i Ungern under en studieresa dit. Denna hade att förtälja att magister Lorentzon levt förut och han hade känt på sig det redan tidigare och besökt personen ifråga mera för att få bekräftelse på vad han redan tidigt i sitt liv känt på sig. Han hade sedan han kom hem från studieresan läst på om sin vittberesta släkt och dessutom börjat besöka en människa som sysslade med hypnos, troligen för att ta reda på mera om vad han varit för en slags person under sina tidigare liv. En bandspelare stod på inspelning under varje besök så han kunde lyssna på vad han hade att berätta för sig själv och förstås för hypnotisören som lockade ur honom alla dessa märkliga berättelser. Magister Lorentzon ägnade sig inte enbart åt att berätta sällsamma historier utan det gick även att ställa frågor till honom om allt mellan himmel och jord. Visste han inte svaret för stunden så lovade han att söka reda på det till en annan gång. Man visste aldrig när han skulle komma att berätta svaret, så ville man säkert veta måste man se till att hålla sig framme så ofta detta bara tillät. Just den här torsdagen vid pass två på eftermiddagen då det var en kvarts rast mellan lektionerna var han alltså klädd som en människa vilken levde för flera hundra år sedan. Solen sken från en hyggligt klar himmel, fåglar kvittrade och det pågick en hel del mummel och skrik därute på gården. Några stod som vanligt och rökte i det fönsterlösa men av trä byggda 'lusthuset'. Det fanns bänkar där inne att sitta på så att rökarna slapp ta ut sig alldeles medan de pladdrade på och lät sig få valuta för pengarna. Magister Lorentzon rökte inte och därför så gjorde ingen annan heller det, som stod likt en stor beundrarskara samlade kring hans ståtliga person. Det hanns med en del på bara en kvart i och för sig. Men även på förmiddagarna och på sista delen av lunchen stod han där och berättade, om vädret så bara tillät. Det var en märklig personlighet och det gick fler rykten om honom än om någon annan lärare på skolan. I alla dessa år som han suttit för sig själv i lärarrummet eller på en bänk ute på rasterna, hade få människor brytt sig om hans existens. Han hade varit en lugn och rätt oansenlig figur som inte gjort mycket väsen av sig trots att han väl känt sig smått märkvärdig och unik, i sin egen lilla värld. Men så hade han och några andra lärare alltså åkt iväg på den där studieresan för en två år sedan och så var han som förändrad då de kom tillbaka till skolan och sina klasser. Resan hade företagits mitt under sommarlovet och ingick som en del av vad som ansågs som vad han hade att göra för att uppbära lön för sitt yrke. Vad studieresan angick så var det få som brydde sig om att rapportera så mycket vad den gått ut på och givit. Det slogs som helt ut av det faktum att magister Lorentzon haft en händelserik resa i sig, utöver att vara med om några seminarier och dagar då de sinsemellan diskuterat saker och ting som hade just med undervisning att göra. Alltsedan dess hade uppmärksamheten koncentrerats så gott som helt på magister Lorentzon och hans underbara skildringar av gångna tider och sin inte helt obetydliga roll i olika historiska skeenden.