genom tomhet svart
en koloss av is och grus
liv på distans
och konstlat nöjt så

åtrår närmas sol
då höljet skalas
och befrielsen, som andras,
lyser i mörkret

men samtidigt bäva
vad blir väl kvar
när av allt jag bestå
dunstat förintats glömts?

genom tomhet svart
en koloss av is och grus
liv på distans
och konstlat nöjt så