Jag känner mig så jävla instängd.
Som om jag vore en slav som du sedan ska sälja till högst bjudande.
Som om jag ska göra allt som du drömde om att själv bli men inte kunde.

Fan! Jag hatar hur du stänger in mig!
Jag är 18, jag är myndig, jag är enligt lag och rätt vuxen!
Släpp mig! Dra! Låt mig vara ifred!

Jag hatar, jag hatar, jag hatar det du gör!
Jag hatar att behöva göra massor av saker bara för att du inte levde dina drömmar!
Jag hatar att behöva vara din docka!

Låt mig gå.
Låt mig åka.
Låt mig styra mitt liv.

Ja, jag ska hjälpa till hemma.
Ja, jag ska göra mina läxor.
Ja, jag ska fortsätta sköta mig.

Nej, jag ska inte dricka mig full.
Nej, jag ska inte röka eller snusa.
Nej, jag ska inte ta droger.

Jag vill bara få leva.
Jag vill få åka på de äventyr som finns i mina drömmar.
Jag vill finna kärleken själv.
Jag vill inte att du ska välja allt åt mig och försöka göra mig perfekt, för det kommer jag aldrig att bli.

Fan! Håll käften! Dra åt helvete! Låt mig leva!
Fan ta dig! Fan ta dig! Fan ta dig!

Fan ta dig för att du tvingar mig leva det du önskar!
Fan at dig för att du tvingar mig leva dina drömmar!
Fan ta dig för att jag inte får bygga mitt liv efter mina drömmar!

Fan ta dig, mamma...