Bakom förruttnelsen i mitt fönster
springer helheten förbi, med självklara kliv
och dumheten, som är enveten, följer efter
men tappar fästet
och faller stumt för hans fötter.

Och han rör sig som en gud
full av längtan och förbud
alltid nära tätt intill, har han drömmar och visioner
under hatten
i miljoner,
så dansant och lätt om foten
utan att blanda moll med noll och noll på noten.

Alltid koll och full kontroll
i mitt liv
och sitt liv
och han förblir
vad jag vill bli
men blandar mina drömmar
som tyngdkraften i blandsaften
i dagislundens sovstund
med John Blund som enda förebild som tvingar mig att ligga still
och hålla käften
hårt i hatten
undra
drömmer lillebror?
är han på väg dit jag är på väg, och korsas vår väg innan allt är förbi
eller lyckas han fly
förbi sovmannen som klämmer barnhanden i dörren?

Bakom förruttnelsen i mitt fönster går jag sönder
i alla bitar
jag alltid misskött
och liksom trött lagt förstrött
på hög och hög
i så många år
att varje liten vissen tår
som faller
längs mitt kindben
virrar vilse på vägen som är benägen att ljuga
men han flyger
som en fluga
och kommer snart att nå, till alla platser jag längtar så, att än en gång få falla sönder
på.