Varje gången,
Sitter jag och skriver en ny text

Födds en ny variation av ensamhet
Av synernas upprepade dysterhet

Jag försvinner i djupet
I ensamhets vilda djupt

Och förlorar min närvaro
Förlorar min mänsklighet

Då stiger sorgen som i ett vilt land
Vilt djur

Och famnar gräset svidande förblivande nyensamhet