Vi sprängde oss i spillror
En millisekund av total tystnad
Som kändes som en evighet

Sedan kom smällen
Jävlar, vad brutal den var
Spräckte trumhinnorna och lämnade öronen ringande i flera år efteråt
Allt slogs ut ur sin existens
Och blev små, obetydliga, fullständigt värdelösa partiklar
Försvunna pusselbitar från den hela bild som en gång var vi

Men den här brutala smällen var bara ett litet, litet eko i universum
Inte ens månen lyfte på ögonbrynen
Men i mitt universum var det den där meteoriten som innebar domedagen
För den planet som befann sig i mitt huvud

Vad vi en gång var spreds för vinden
Vi sprängde oss
I spillror

Stående ovationer
För detta underbara skådespel