Kärleken som var,
glädjen som den gav
är ej längre kvar.
Nu, ger jag mig av!

Du hade mig kär,
var natt och var dag.
För alltid mig när
du var, trodde jag!

Men Tiden ändras -
och vi gled isär.
Ur hjärtan vädras
unken, grå misär.

Trycket från din famn
jag minns, som igår.
Men, du ej mitt namn
sagt på många år.

Ty, du har farit
till en annan plats.
Och, jag har tagit
ur Skolan, min Mats!

Du finns inte mer!
Efter Dödens Spratt!
För din själ, jag ber, -
- mitt Livs Största Skatt!