Jag kände helt plötsligt för att skriva en dikt,
ja, det kändes som om det var en del av min plikt,
som medmänniska i denna poetiska värld,
en del av min plikt som skriftligt lärd.

Det bara blev som det blev,
en dikt utav ord med rytm och rim,
meningar, på meningar jag skrev,
verb och substantiv, i stora stim.

Att skriva är faktiskt en enkel sak
sonetter och haikus, utan problem
Vrid på orden, in och ut, fram och bak
så bildas snart ett fantastiskt poem

Jag kände helt plötsligt för att skriva några rader
å det behöver inte alls rimma eller ha nån rytm eller man kan stava fell och vara helt inte grammatisk om man vill.
ha.en.massa.punker
lr snacka slang å dialekt mä mkt släng av internet
och rimma sig loss utan vett
eller etikett
lätt som en plätt
rätt å slätt
man blir aldrig mätt
på poesi

jag kände helt plötsligt för att trycka ner knapparna på bordet
få kraft och energi för att forma och klottra ner ordet
det blev som det blev
en dikt jag skrev
improvisation är poetens bästa vän
å vad kommer sen?
jo, fantasi och skrivarlust
ordlek och känslopust

Jag kände helt plötsligt för att skriva en dikt,
och nu har jag uppfylt min mänskliga plikt.