Genom skogar,
över hav, - jag farit.
Planeters jungfru, -
- inburad i
krigens vansinne, -
jag varit.

Silvertårar
droppade ner i
sura jordar.

I kalla, hårda
metropoler - -
negligerades poeter -
- som spetälska byfånar!

Själv, går jag, nu, in,
mot Svaren på
knepiga frågor.

-Är Överlevnaden så chanslös?
-Är Undergången så definitiv?

Eko av tider under rymdens valv.