Nu ska jag känna,
känna efter.
Vad känner jag?
Nog är det någonting som smärtar.
Det är säkert.
Men är det desperation efter kärleken i sig,
eller är det just kärleken till dej?
Den där obesvarade,
som står kvar i vänthallen,
trots att alla tåg slutat gått.

Tänk att med dej var jag inte själv längre.
Vi stod nog båda i vänthallen tillsammans,
och väntade, kände tiden.
Det som gjorde ont innan du kom gjorde inte ont då.
Men det kom tillbaka när du försvann.