Jag cyklar var dag,
med en bestämd känsla av att någon
rullar bakom,

men alltid när jag vrider huvudet åt sidan,
finns där knappt vakuum.

På väg till studier
rör en förstörd vårvind
vid min nästipp
och jag inser att
såhär bultar smink,

såhär luktar,
smakar,
berör
smink.

Jag inser att du kan
skrapa bort mig,
som smink
på knogarna.