Morgon. Det välkända taket är det första som mina nyöppnade ögon tar in. Alltid samma gråa tak. Efter att ha sträckt på mig och gnuggat sömnen ur ögonen sätter jag ner mina kalla fötter på golvet. Jag lämnar sängen obäddad, det är ändå ingen förutom jag som kommer att se den.

Frukost. En skål fil och en bit hårt bröd. Att dricka, ett glas kallt vatten. Vad är det för dag idag? Kalendern säger mig att det är onsdag. Inte för att det spelar mig någon roll längre, varje dag känns ändå meningslös.

Badrummet. Borsta tänderna, tandtråd, munskölj. Spegeln visar bara ett gammalt ansikte, slitet och trött. Knappt så jag känner igen mig längre. Jag kommer ihåg mig som en ungdom, med ett glatt ansikte och ett leende som aldrig slocknade. Men jag brann ut, mitt leende försvann och nu står jag här framför min egen spegelbild och undrar vems ansikte det är jag ser.

Jobba. Ännu en dag på jobbet. Efter fem år med samma arbetsuppgifter har arbetsglädjen ersatts med likgiltighet. Jag kommer till jobbet, gör det jag ska och åker hem. Det fanns en tid då jag brann för detta yrke. Jag ville förbättra, utveckla och jag var stolt över det jag gjorde. Men efter fem år av konstant motarbetning och fullständig avsaknad av uppskattning har jag nu gett upp hoppet.

Kväll. Hemma igen. Jag byter om till en mer avslappnad klädsel och häller upp en kopp kaffe. Vad var det för dag idag? Dagstidningen som ligger på golvet i hallen menar att det är onsdag. Klockan börjar närma sig 20.00 och jag sätter igång radion. Ekot berättar om dagens hemskheter, jag hör men lyssnar inte. Tre minuter senare är Ekot slut, jag stänger av radion och har inget minne av vad som hade hänt i världen.

Natt. Jag ligger i min säng igen. Ensam och frusen virar jag in mig i täcket. Jag sluter mina ögon, bjuder in drömmarna. Om jag ändå kunde drömma igen. I mina drömmar brukar jag leva, jag brukar känna och bry mig. Men det var länge sedan jag hade min senaste dröm nu, så länge sedan att jag inte längre kommer ihåg känslan av att drömma. Till slut somnar jag in och sover drömlöst genom natten.

Morgon. Det välkända gråa taket är det första mina ögon tar in. Alltid samma gråa tak.

Undrar vad det är för dag idag?