Känner att jag väljer detta
väljer att gå ned mig
i skiten, i dyn
vistas här bland bottenskrapet

de som en gång var människor

vistas bland döden och inta den
tillsammans med de här
som jag inte känner
som jag aldrig kommer förstå

jag går hem med det här när det blir för mycket

ligger i sängen och mår illa
över mänskligheten, mig själv
världen
den där magneten som drar i mig

i stadig takt mot helvetet

jag gör illa, helt omedvetet
inte fysiskt, psykiskt
genom att välja mellanrummet
tomheten

jag vill bli som vanligt folk

jag vill vara lyckligt ometveten
om gåtan jag nästan löst
ha alla saker ogjorda
då skulle jag slippa magneten

som drar mig mot helvetet

i livet och kanske senare