Kan det, knappast, tro
jag ska ensam va´!
Är min Tro emot -
jag DETTA ska ha!
I det finns Noll ro!

Jag kryper mot Fán
med granat i hand.
Spränger hennes Klan--
De förgås i brand,
hela, långa da´n!

De vill, blott, mitt ve.
Det har jag förstått!
Deras Plan är le.
Det de vill är rått-
- jag blir bara sne!

För det första kan
jag inte hjälpa
att min kod är sann,-
ej går å stjälpa!
Jag står - som en man!

För det andra har -
jag rätt å skydda,-
i rent självförsvar,
min själ å hydda----
Fienden finns kvar!