Smärtan!

Av en smärta så skör, en smärta så ren, en smärta som gör det så njutbart, tar man inte så lätt på.
Att känna en smärta som är så pass stark att man tappar andan, att man får känslan av att man håller på och går av i tu.

Smärtan som kommer och går, så som klockan slår.... så läker inte denna tid mitt sår - Sår som gror och växer, sakta men säkert.
Jag känner smärtans ensamhet, inget som finns i närheten... förutom smärtan så är det bara ett tomrum.

Smärtan.