Jag står kvar här
där jag slets isär.
Det gör ont i hela mig.

Det jag saknar,
jag vill vakna,
men istället springer jag mot dig.

För i en tid bortom dig
har jag tid att hela mig,
men jag andas inte alls
utan dig.

Åh, jag ska skrika ut ditt namn
bortom tid och stilla land,
har jag tappat bort mitt språk
och skäms över det som varit vårt.

Jag är starkare
än du minns mig.
Jag slår tillbaka nu, så säg..

Varför finns vi än?
Minns du alls mig?
Så släpp taget, sjung med mig.

För i en tid bortom mig
har du tid att hela dig.
Du får lära dig att andas
utan mig.

Åh, du får ej skrika ut mitt namn,
för jag har släppt dig ur min famn.
Låt mig gå och hela mig,
säga hejdå och lämna dig.