Det som fick mig att sluta var två tre noter
Jag hängde dem i håret sedan
Nu leker de separationens symfoni
tyst i mina öron
om och om igen

Kanske i min tystnad begravde jag dig i går natt
svepte dig i täcken med is
liksom du förbrukade mig åt en dikt så envist

Maskaran har runnit
mina naglar är fula än någonsin
som en dålig kärlekens film i repris
sent om natten

Min rädsla
av att ha och inte ha
I min mest attraktiva oupplevda hörna
Och min hand ständigt på mitt vänstra bröst
håller hjärtats tusen bitar från att falla

Eylem Dal