Det gör mig så ledsen!
Det gör mig så frustrerad!
Det gör mig galen!
Det gör mig knäpp!

Jag har i två år, nästan på dagen trånat efter en person.
En person som står mig väldigt nära och som jag ser nästan varje dag.
Jag har haft flick- och pojkvänner, och det har hjälpt litegrann och fått mig att tänka på annat.
Men nu när jag inte har något sånt, utan bara kan tänka hur mycket som helst...
Då gör det mig gråtfärdig.
Jag vill så gärna ha den här personen, men vet också att jag aldrig kommer att få den.

Snälla bara döda mig.
Snälla bara låt mig tänka på annat.
Snälla bara låt mig sluta känna såhär.
Snälla bara låt mig känna det för någon som jag kan få.

Det känns så omöjligt.
Det känns helt meningslöst.

Det känns som att jag aldrig kommer att sluta känna såhär...