Som barn

 

jag var så tunn då 

vände mig bort från stanken
bland maskrosorna
på spindlande ben
försvann, ensam i glaskupan 

             så tunn

 

 

 

 

 

 

 

 

Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 325 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2014-10-02 14:40

Skriv ut
Spara som PDF

Fredrik Gaefke Oj..den berörde. Önskar att fler insåg värdet i dessa korta med oerhört kärnfulla texterna. Starkt! 2014-11-16

ej medlem längre starka bilder, i mig ett maskrosbarn berövad luft. mycket känns i de korta orden och formen. det känns som att texten vill nå in och prata med det där lilla barnet 2014-10-07

Anya Den där kupan är så talande...en fin psykologisk gestaltning. Ett skydd...när man är tunn på många sätt. BRA!!! 2014-10-04

ej medlem längre jag är inte helt övertygad om "ensam i glaskupan"s effekt, men det liksom klarar sig ändå. stark text med en äkta insida, känns det som. 2014-10-03

ResenärGenomLivet Påminner om alla de små som så väl behöver oss...berörande... 2014-10-03

Mia Sedvall Ett djup jag läser med stark beröring.. Bra! 2014-10-03

Bibbi Starkt berörande. 2014-10-02

Bo Himmelsbåge En ömsint o varm dikt om det lilla ensamma, sköra barnet, som "spindlar" omkring i kupan av glas... 2014-10-02

Eva Langrath Ett ömsint porträtt av ett barn som flyr verkligheten. 2014-10-02

Nanna X så fin. 2014-10-02

catharina.jerbo ser inuti ett barn som finner sig och finns i sin egen fantasi där verkligheten sticker in sina bilder och dofter. det är en enormt välskriven dikt, som stannar i bröstkorgen, varm och lite vemodig. tack. 2014-10-02