Jag ringde på dörren och väntade otåligt på att den skulle öppnas. Det hände ingenting på flera minuter. Till slut förlorade jag tålamodet och tänkte kika in genom brevlådan. Jag avskyr verkligen att behöva stå och hänga utanför en dörr och vänta på att dörren skall öppnas och att jag eventuellt kan släppas in. Men den här gången blev jag inte insläppt. Jag såg mer än hörde dörren öppnas. Sedan hörde jag den där repliken jag hört så många gånger förr.
- Jaså, är det du?
Jag tittade upp och såg mig själv stå där i dörröppningen. Det lyste i hallen, en svag lampa som hängde i taket långt in. Utöver ljuset som strömmade ut genom öppningen till köket. Jag kände den där doften av nygjord choklad jag så väl kände igen.