Är född i Fiendens Tid.
Hon vill roffa åt sig allt!
Jag står i vinande Storm.

Är rädd allt blir ett stort Krig.
Vem har, väl, detta befallt?
Nånn sate har det som Norm!

Sommaren flugit iväg.
Nya somrar i fjärran -
i ett evighetslångt tåg.

Det brusar ini min själ, -
som en hälsning från Herran,
med vilken jag en gång låg!

Man får, väl, ändock, tycka
Livet är gott å leva!?
Å, Kärleken gör allt värt!

Leta efter sin Lycka, -
mot morgondagen treva --
må va´ ett besvär, - men kärt!

Från mörker till ljus vände
jag i en märklig Försyn, -
som -tydligt- ville mitt väl.

Var det Herran som sände
mig små söta mannagryn -
av Fröjd, som gjorde mig hel?