Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vägrar tro på skrivkramp


Mitt ansikte skvimpar omkring i kaffet,
plötsligt blir jag fastnålad av ett komma 

                               ,

då gäller det att skriva för glatta livet
det som hörs, annars kommer man
aldrig loss. 

Det är som att lära sig fiska
eller att blanda cement och
inte låta blandaren stanna
till stelning. 

Det stiger sång ur blyertsen.
Först då kan det börja brinna
och en liten sjö viker omsorgsfullt
sina vågor.

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 228 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2014-11-09 09:55



Bookmark and Share


  Anya VIP
Hör den där sången från blyertsen ändå hit. En härlig text om skrivglädjen... och det där kommatecknet är ju bara för charmigt. Såg det först andra gången jag läste...
2014-11-13

  ResenärGenomLivet VIP
Känner igen känslan...jag kan ibland nästan få panik om jag inte har penna och papper till hands...
(gillar sjön som viker sina vågor...)
2014-11-10

  Bibbi VIP
Applåd!
2014-11-10

  TrollTörnTrappan VIP
...instämmer! Det kommer, bara man fortsätter förbi kommatecknen - inte fastnar i tankemaskineriet - och sedan ser till att stanna; fast först vid kokpunkten el dyl naturlig punkt. Som jag har större problem med...
2014-11-10

    ej medlem längre
Hm. Ja, skrivkramp kan vara lika stor inbillning som skrivkraft.
2014-11-09

    ej medlem längre
Å vad bra!! Och visst är det så;

att blanda cement och
inte låta blandaren stanna

Tar till mig dessa ord, då jag Nästan låter blandaren stanna ibland...

2014-11-09

    prima donna
Jkla bra det här, men låt inte ansiktet skvimpa omkring för mycket i kaffet bara :)
2014-11-09

  Nanna X
så är det. man måste greppa blyertsen när den brinner.
2014-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson