Jag är alldeles för
ensam lämnad, nu.
Men hoppet, det dör
aldrig, - vet jag, ju!

Makten höll mig hårt
i Historien -
Det var, rättså, svårt -
ta sig fram i den!

Då jag var stjärna
i vissa tider,
visste min hjärna:
Allt är ett Jidder!

Kunde stryka med
av nånn dum orsak.
Nuet var ur led,
Staden, - en kloak!

Har faktiskt gångat
fram i evighet.
I flykten fångat
mången hemlighet....

Behöver bli stark -
så jag leva kan
på fientlig mark -
- å ta mig en man!