En gång var staden våran
Asfalten log och välkomnande oss
Betongklumparna vajade harmoniskt i takt till våra steg
Parkerna suktade och ropade efter oss
Gatlamporna ansträngde sig för att få natten att bli våran
Bilarnas avgasrör sjöng alltid serenader
Och stadens alla dårar kunde vi inte annat än skratta åt

Nu går din vålnad lös och målar staden röd med vårt blod