Tystnaden är total, de två kropparna vid det gamla träbordet spänner sig för att inte höras. Bordet har fyra platser men två stolar står tomma och resten av den lilla lägenheten är tom, förutom en långhårig katt som smyger sig in i köket och personerna vänder blickarna mot katten som är påväg till skålen med små bruna prickar. Kollar man fort ser det ut som att personerna vid bordet är helt fokuserade på vad katten gör, som att tuggandet av torrfoder är något fruktansvärt intressant, men jag tror inte det. Dom sitter fortfarande blickstilla, katten är en tillflyktsort för flackande blickar. På deras platser står en varsin tallrik med klibbigt ris, en halv tomat och ett par skivor gurka. Riset ryker inte, och om jag tittar runt i köket ser jag en kastrull och en knapp på spisen som lyser rött. Riset har alltså en gång, den här gången, varit varmt, men gafflarna ligger orörda bredvid tallrikarna.
Katten har ätit sig nöjd och när den lämnar köket får de två personerna ögonkontakt i en kort stund innan den som sitter på platsen närmast fönstret plockar upp sin gaffel, petar lite i maten och penetrerar fast en gurkskiva på piggarna och höjer den mot ansiktet.
Dom får återigen ögonkontakt och den här gången varar den längre, gaffeln faller tillbaka mot tallriken och plötsligt händer något. Blickarna blir på något sätt intensivare och jag ser att dom vet något om varandra fastän inte ett ord utbytts. Dom ser varandra, det ser jag, dom ser verkligen varandra och när ytterligare en stund gått börjar ett glitter växa fram i bådas ögon och samtidigt tittar dom ner på sina egna händer. Det droppar mot en handrygg.